Ur Soles perspektiv

'So, are you and Louis together..?' frågade en av de blonda tjejerna mig.

Jag tittade snabbt på Mathilda igen innan jag svarade på frågan.

'no..we're not' log jag.

'why? You would be so cute together! I mean, when i saw that picture i could see that Lou was really happy! And you were so cute'

'you think so? Aw, thats so sweet'

'but you like him, right?' sa den andra tjejen. Nu blev jag nervös...vad skulle ja säga? Jag tyckte ju om han, men skulle ja säga de till dom? hm...

'as a friend, yes' svarade jag tillslut.

'ah, okay. Yea.. anyway, i dont really understand why Harry is together with a 15 year older woman.. do you?'

Jag tittade snabbt på Mathilda och såg att hela hon spändes till.. stackare, det var precis det här vi skulle undvika idag ju..

'no..emh, girls, we have to go. Sorry! But it was nice to meet you' sa vi och reste oss upp.

'okay, i hope you will have a great day! And could you just sign this before you leave?' sa en av tjejerna och båda tog fram var sitt block och penna. Jag hade aldrig skrivit en autograf.. faktiskt, så hade jag ingen.. hehe.

'yea sure, why not!' sa jag och skrev en lite krumelur på båda deras böcker.

'And could you please follow us on twitter?' frågade de och räckte fram ett papper med två twitternamn på. Jag tog emot det och nickade.

'yes i will!' jag log.

'last question, what's your twittername?' sa den andra tjejen och log stort.

'it's just @Solee' de nickade och sa tack. Eftersom de inte visste vem Mathilda var sa de sedan hejdå till mig och gick.

'föråt..vi borde inte snackat med dom..' sa jag långsamt medan vi gick ut genom dörren till kylan.

'nej guud.. du behöver inte be om förlåtelse gumman, de var inte deras eller ditt fel. Det här är sånt jag får tåla..' sa hon och log halvt mot mig, jag såg att hon fortfarande var sårad.

Jag tog tag om hennes arm.

'kom nu så går vi hem och värmer oss' Mathilda bara log och nickade, sen började vi gå hem till det varma hotellrummet.

Out of Harrys perspective

'wait wait wait.... what happened? Why is he dead? Are you serious? Paul?' Louis said nearly screaming with tears in his eyes, while everyone of us were in a chock. What did he mean by dead? Last time i met him was yesterday when i tried to climb on his back..Omg..this can't be true, i can't handle more, it's enough with Mathilda.. NOOOO. Not paul...Oh god, what am i gonna do now?

'his wife called me and said that.. when he was driving home yesterday night he collide with a truck and died at the hospital with broken ribs and concussion..' Zayn said slowly while tears were streaming down his cheeks.

I couldn't handle this anymore.. I stood up and ran into my room, closed the door and lay down in my bed with my head in the pillow. And then the tears came..

Ur Soles perspektiv

Klockan var ungefär 7 på kvällen nu och jag hade tänkt på Louis hela dagen sen i morse, det var inte rätt av mig att skälla på han på det där sättet..han hade ju inte gjort något. Jag antar att jag bara var allmänt arg på Harry och la det på alla.. kanske att jag borde prata med han?

Jag tog snabbt upp min telefon och messade Louis.

So sorry about this morning... i was in a bad mood. Can we talk?

Efter bara någon minut fick jag ett svar.

Sure, meat me at Milkshake city in 5

ingen smiley eller nått..undrar om han var sur? Nej, han får inte vara sur.. det var inte så jag vill att det skulle bli.. guud, ibland hatar jag mig själv asså.

Jag kände nervositeten sprida sig i kroppen, vad skulle jag säga?

Jag orkade inte tänka på det och tog istället min jacka och väska till hallen för att knyta skorna.

'vart ska du?' hörde jag Mathilda säga som kom in i vardagsrummet och såg mig.

'jag måste sticka och träffa Louis.. säga förlåt att jag var så arg'

'klokt av dig, när kommer du hem?'

'så fort som möjligt, se till att vila medan jag är borta så kollar vi film sen'

'låter bra, lycka till bebii'

'tack, det behöver jag' sa ja och log lite nervöst. Sen gick jag ut från hotellrummet (eller snarare hotellägenheten) och började gå mot Milkshake city.

Efter några minuter rundade jag hörnet och såg Louis sitta där inne och vänta på mig. Han hade inte sätt mig än, men vad hade hänt? Hans ögon var svullna och röda.. hans min visade inget leende, hela han stank sorg. Vad det här pga mig? Säg inte att det var de.. nejnejnenej..

Jag öppnade långsamt dörren och Louis tittade upp, jag såg att han försökte tränga fram ett leende men det gick inte så bra..

Jag köpte en Twix Milkshake och satte mig bredvid Louis.

Det var tyst ett långt tag innan jag äntligen fick fram nått.

'Louis, i'm so sorry..' han tittade upp mot mig men sa inget.

'i guess i was so pissed about this Harry thing that i didnt thought before i spoke.. and i was to rude, iv'e felt like crap this whole day because of that.. i hate myself, im so sor-'

'stop Sole, i know that you just tried to help your friend. I did the same, we love our bestfriends. You don't have to say sorry' avbröt Louis. Va? Vad menade han? Han hade ju gråtit?

'but.. Lou, you've been crying! And thats just my problem.. i have to say that im sorry'

'I'm not crying about that, its another thing.. iv'e never been angry or sad at you about that, actually iv'e missed you.. because this day i needed your hugs the most.'

Jag tittade in i hans ögon och tog tag i hans händer.

'im here now, what is it Lou? Why have you been crying?'

'oh no..' Louis tittade förbi mig och jag vände mig om.. utanför stod en grupp tjejer och fotade mig och Louis genom fönstret.

'let's go!' sa han fort och tog min hand.

Han gick mot kassan.

'Mark, can i take the other way out..?' frågade han och Mark..eller vad han hette.. nickade och visade oss till en annan dörr. När vi kom ut började vi springa mot en park som låg vid närheten. När vi äntligen stannat vid en bänk satte vi oss ner och pustade ut.

'sometimes it's hard to be famous..'

'why didnt you say hey to them? They are your fans' frågade jag fundersamt.

'i didn't want they to see me like this..' han suckade och tittade ner på sina händer.

'Lou.. seruosly.. why have you been crying?' sa jag efter ett tag och han tittade upp mot mig. Jag såg att hans ögon var blöta och rädda.

'it's paul...' mitt hjärta hoppade till.. vad hade hänt Paul?

Jag visste att jag inte riktigt kände Paul sådär bra men det jag visste helt klart var att Paul hade vart som en extra pappa till alla killarna.. så jag kände smått paniken stiga. Vad hade hänt med Paul?

'what is it with Paul Louis?' sa jag otåligt.

Plötsligt brast han ut i gråt och la huvudet i händerna. Jag satte mig närmre Louis och tog upp hans huvud från händerna så att jag kunde ge han en kram.

'he's dead Sole... DEAD' Skrek han och jag kunde känna genom kramen hur hans muskler spändes.

Nejnejnejnejnejnej......... det här kan inte vara sant.