Out of Harrys perspective 27/12-12

I couldn't take my eyes of Mathilda.. she was just as beautiful as always and her smile was to die for. But when i sat here.. 10 meters from her, I felt lonely.. I just wanted to grab my arms around her, rest my head on hers, feel her lips on mine and have my hand in her. I couldn't handle it.. this was to hard and she was obviously ignoring me because she hadn't said anything to me.

I needed to show her that I really loved her, because that was exactly what I did, I loved Mathilda and I couldn't change that. I needed her in my arms, I wanted to call her mine and I wanted to spoil her with many different things..

but how would I show her?

I thought for a long time when suddenly I saw a hand wave infront of my face.

'hello? Harry down to earth?'

'Whaat?' I said and faced Zayn.

'is it okay if my friend comes?'

'who?'

'Adam, you know.. the guy I met at the funeral?'

'oh yea, sure!' I said and smiled.

Then suddenly I knew exactly what I needed to do. I stood up and ran to my room.

Ur Soles perspektiv

'where did he went?' sa jag förvånat och kollade efter Harry som sprang in på sitt rum.

'i have no idea..' svarade Zayn. 'anyway, is it okay if Adam comes?'

'yea sure, why not!' sa jag uppmuntrande och alla andra höll med.

'Mathi, i shouldn't get involved but Harry needs to talk to you, it's not what you're thinking..' sa Louis oroligt och tittade på henne. Killarna instämde.

Louis tittade upp mot mig och jag nickade.

'Gå in och prata med han Mathilda. Ni behöver reda ut det här nu..'

'okej..' sa hon bara långsamt och reste sig upp och gick in till Harrys rum.

Efter ett tag hörde vi att det knackade till på dörren Zayn gick och öppnade dörren. Jag hörde att han pratade med en kille och det gick tillbaka hit.

Jag tittade upp mot hans ansikte och log. På något konstigt sätt kände jag igen han.. väntavänta lite här.. nej det kan det inte.. nej. Det måste vara någon sjukt lik haha.

Jag reste mig upp och gick fram.

'Hello, haven't met you before. I'm Sole' sa jag och räckte fram handen.

'Hello, i'm Adam, Adam Longford' vänta vänta.... VA?!

'what?! Adam Longford?'

'huuuh?' sa han förvirrat. Haha, stackare han fattade inte.

'Adam, it's me. Sole Gipp-Ossler?'

'omg, Sole?!' sa han och for upp i min famn, vi båda började skratta och prata. Gud, kunde inte fatta att jag träffat han igen, det är ett under!

Alla reste sig upp från soffan och kom fram till mig och Adam, de gav oss en frågande blick. Hahaha... ingen fattade någonting.

'Wait wait... do you know each other?' frågade Zayn.

'YES!' sa vi båda i kör.

'But how?'

'We met each other on Twitter 2010, and a year after Adam came to sweden and we became real buddies' svarade jag och båda vi två skrattade.

'yea exactly, but i haven't met you since then, it's been a year! Why haven't you texted me?!' sa Adam och kollade på mig med sin 'skoj-sura' blick.

'i don't know, maybe just because i've been busy with school' sa jag och log.

'anyway, i've missed you really much' sa Adam och kollade på mig.

'aw, i've missed you too! Really much' sa jag och kramade om varandra igen.

'but wait... did you know Paul?'

'yea..' sa Adam och blev genast lite ledsen.

'how?'

'he was my mums brother'

'wait what? Why haven't you told me that? I'm so sorry' sa jag ledsamt.

'yea..' jag gick närmre han och gav han en lång vänskaps kram. Alla runt omkring kollade ledsamt ner i marken.

'let him rest in peace.' sa jag långsamt.

Efter ett tag hade vi alla samlats i soffan igen och jag och Adam kunde inte sluta prata om allt. Jag vill veta precis allt som jag missat, vad han hade gjort under hela året, ALLT.

'wait, so you live with your mum now?'

'yea, i started in a new school here in London and my mum lives here so it was easier' sa han och log.

'anyway, i wanna know something about you now! Example, why are you sitting in the same room with your favorite band?' frågade Adam och blinkade mot mig.

Jag började berätta om varför vi åkt hit och hur vi blev kompisar med killarna, Adam lyssnade noggrant som vanligt. Han hade alltid vart en sån söt och underbart gullig kille. En sann vän. Även fast jag inte känt han så länge så litade jag på han, han var så godhjärtad och snäll.

Jag kände att Louis hade glott på mig hela tiden under hela stunden Adam vart här, jag hade ingen aning om varför med någonting var det. Han satt helt själv medan alla andra satt och snackade i små grupper. jag måste säga att han så jävligt het ut asså..

Zayn hoppade in i vår konversation och jag kände att jag inte ville att Louis skulle sitta själv, så jag lämnade Louis och Zayn för dom själva och satte mig bredvid Louis.

'hey' sa jag långsamt medan jag tittade på han, han vände huvudet för att titta på mig och log lite smått.

'hey'

'how's things? Haven't talked to you for the whole night' sa jag ledsamt.

'im good thank you' sa han.

'Good' sa jag men innan jag han fortsätta hörde jag en dörr stängas igen med en smäll och Mathilda komma rusande ut med tårar på kinderna. Hon kollade inte på någon av oss.. utan istället sprang hon ut genom ytterdörren med en hårdare smäll. Harry kom inrusande med tårar på kinderna.

Han skrek efter henne men såklart hörde hon inte..

Vad hade precis hänt?