Ur Soles Perspektiv

'Oh, did i desturb you?' Frågade Adam och skrattade lätt, jag antar för min One Piece, för den var ganska stor om man säger så ( fick fel storlek..)

'Haha, no its okey! I'm just waiting for Mathii to come home..'

' haha okey, so can i come in or..?'

'yea sure!'

Han gick in och vi gick till vardagsrummet.

So why are you here Adam? I thought you'll be with the boys?' frågade jag och log

'Well no, the boys went to their rehearsal.. And it was pretty boring to be alone' sa han och skrattade

'Yeah i'll get that! But its pretty boring here to, but do you wanna watch TV, meanwhile I change clothes to something else' sa jag och kollade ner på mina kläder och skrattade lite

'Haha, yea sure! Hurry up' sa han och gav mig en wink med ögat.

Jag gick och bytte om till ett par jeans och en rosa tisha. Plötsligt hörde jag hur två röster. Jag kikade ut från dörren och där stod Mathii.

'Oh, hello Sole!'

'Hiyaa! Var det en skön promenade!'

'Ja, faktiskt! Vädret ute är underbart! Sedan hitta jag ett par perfekta converse till ikväl!' Sa hon och visade ett par mörkblåa skor

'Åhh, det blir skit snyggt juh! Kommer snart ska ba sminka mig!'

Ur Mathildas Perspektiv

'Okey, I didn't get anything of that.. You didn't say anything about me..? Sa Adam och skratta

'Hahha, ofc not!'

Efter en stund kom Sole ut och hon sa att hon behövde handla en grej. Så vi klädde på oss och gick ut i London vimlet.

'i'm just going to one store! So can't you guys go to Startbucks or something, and i'll come later?'

'Yeah, Sure! Come Mathilda'

Jag nickade och följde efter Adam. Okey det här kommer bli lite awks, vad ska jag säga till han?

Vi beställde, jag tog en macka och en chailatte, som alltid. Sedan gick vi och satte oss vid ett bord.

Direkt blev det lite 'awkwardsilents'. Säg nått då Mathilda, tilltalade jag mig själv.

'emh... so, how long have you been living here in London?' sa jag tillslut... kunde jag inte kommit på en liten bättre fråga eller? Ööööhhhhhhh

'oh, we actually moved here 3 months ago' sa han och log lite lätt mot mig, faktiskt.. var han rätt söt.

Efter det fortsatte vi prata ett tag om allt och inget, det blev bara enklare och enklare att prata med honom. Han var en riktigt skön snubbe, han fick mig att skratta mycket och tänka på annat.

Tiden rullade på och plötsligt for dörren till starbucks upp och en stressad Sole kom springades.

'Do you know what the time is?' jag och Adam tittade på varandra fundersamt innan han svarade med ett:

'no...'

'omg, it'll start in 1 hour and we have to get dressed, drive and get our seats... and we are gonna be there 20 minutes before you know... so, we have, 40 minutess' skrek nästan Sole och jag och Adam for upp. Och innan vi visste av det var vi hemma i lägenheten, stressade över att fixa oss.